sexyboycontest

När jag var liten ville jag leva för evigt och jag gick och räknade åren jag hade kvar att leva. Larvigt och hemskt låter det givetvis. Men jag var ganska optimistisk. Jag kom underfunn med att om jag lever till jag blir nittio så är mitt dödsår 2079. Det är ju jättelänge dit! Tänk va mycket jag hinner göra på det. Tills dess har dessutom kanske mänskligheten fnulat ut ett sätt att odödliggöra hela vårt släkte.

Jag önskar jag besatt den här blinda optimismen fortfarande. Nu känner jag mig som en gammal gubbe, nitton år hu va gammalt, och går omkring med en lojal prestationsångest.

Jag saknar lägenhet.

Det luktar mat.

Jag önskar jag kunde göra allt jag vill.

Jag känner mig som en sockerbit. Tråkig, fyrkantig.



Inte särskilt söt.

Många saker på mitt jobb kan vara rätt påfrestande; människorna för att nämna en sak. Idag kom en familjefar fram till mig, bakom honom stod en rad ungar och tittade försynt ner i mattan. Han skulle promt ha en ny extrasäng eftersom den de redan hade var för påfrestande på den äldsta ungens rygg. Brädorna under sängen var tydligen obekväma. Detta i sig var fullkomligt obegripligt, hur i helvete var träplankorna under sängen obekväma när det var en tjock madrass mellan ryggen och de i mitt tycke faktiskt rätt ergonomiska träplankorna. (så pass ergonimiska ett par träplankor på en extrabädd kan vara) Nästföljande bisarra händelse utbröt när den smått neurotiske familjefadern skulle tacka för att jag skulle genomföra utbytet. Då skulle han ta mig i handen och armen med båda händerna och följa med mig som sådan till rummet i andra änden av korridoren. Det kändes som att ha Richard Wolf om armen med en mormonfamilj i bagaget. På jobbet.

Idag gick jag dessutom in på en tv-tittande finsk kvinna. Hon blev arg. Rummet var alltså inte tomt, hon förmådde sig bara inte öppna dörren eller ens ge ifrån sig någon form av respons över huvudtaget.

Det mest påfrestande är dock inte de stundtals knäppa gästera. Nej. Det är lukterna. Lukterna, aromerna, odörerna, dofterna.. Ja.. Allt vad du kan tänka dig kan du få lukta på på en och samma dag. Allt från baby/pensionärs-bajs till parfymen tjejen du förlorade oskulden med bar. Allt från deo-svettet på en brittisk ö-spelsdeltagare till läppstiftet på en kaffekopp tillhörande Tarja Hallonen. Ibland när jag öppnar dörren till något av hotellrummen så känns det lite som att öppna en luktbaserad pandorasbox. Ibland öppnar man dörren till en lukt som är omöjlig att få bort. En ettsande och fjätrande doft eller odör som öppnar dörren till en mängd olika fantasifulla scenarion.

Detta är Arken gott folk.