Island In the Sun

Vad är poängen med att försöka sälja sin konst om köparen i fråga försöker analysera priset på den och helst av allt kanske till och med skulle vilja försöka sig på att pruta. Antingen köper man hantverket och är nöjd eller så skiter man i det. Det är konst och det spelar ingen roll om jag lagt ner 10 timmar eller tre kvart på verket. Det är väl ingen jävla bil som det handlar om. Med ett konstverk kommer inga speciella extra-erbjudanden eller den bästa sortens airbags. Du köper ett konstverk för att det är snyggt och tilltalande. Ville bara klargöra det, ut ifall någon inte förstod det.

Island In the Sun var jävligt kul. Såklart hade den några irriterande moment, som alltid, men överlag en tillfredställande upplevelse. Jag hetsdrack första dagen och var drängfull vid 1300, det var härligt. Tyvärr var jag tvungen att sova i den vansinnigt kalla glasverandan under natten för att två särskilda personer med våld skulle ha sex. Det kunde inte vänta. Jag hade parallellt en otålig smygbakfylla som ville ut och huvudet höll därför på att sprängas, på samma gång skulle John hälla i mig vodka och det älskande paret hade snott min madrass. Det var en helvetisk natt. Fast dagen därpå blev det soft igen. Vi började hälla i oss öl och vodka, som sig bör, och hade trevligt hela dagen. Jag tjöt och skröt om hur full jag skulle vara under dagen och natten, om hur många män jag skulle nita, om hur många konserter jag skulle stagediva på, osv. Istället tog kvällen slut klockan halv tio. David Sandström och Le Corps lockade mycket folk. Fast inte Staffan. Han somnade.
Såklart kommer jag göra om det nästa år.

Tyvärr gick jag och Gustav om varandra rätt mkt så det blev inte så mkt ragnar som planerat. Men lite fick vi iaf filmat.

Bitaravragnar.blogg.se





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0