Åland
Åland i sig kan vara nog så påfrestande vill jag understryka, men att själva resan hit ibland nästan är ännu värre kan ibland göra en vistelse på den här holmen jävligt jobbig helt enkelt. På bussen till Grisslehamn så placerades jag bredvid en jävla kufisk medelåldersman. När jag frågade om sittplatsen bredvid honom var ledig fick jag ett "ja jo.." till svar följt av ett "..men det är så jävla trångt här", varpå han med lillfingret ansträngt petar på sin Iphone invid sin hals som för att demonstrera hur olidligt trång bussen är. Jag suckar för mig själv och slår mig ner invid honom. Tänkte att det här nog inte kan vara ett gott tecken. Mycket riktigt börjar han snart, på ett klaustrofiskt vis, armbåga mig så fort jag kommer i närheten av hans andningsutrymme. Varje gång jag kliar mig i huvudet eller råkar breda ut mitt höger ben mot honom så får jag en knuff eller fnysning som svar. Det hela eskalerar när jag oskyldigt slumrar till och råkar falla med huvudet mot stolen framför då han plötsligt börjar armbåga mig som vore jag en våldtäcktsman. Mycket oförskämt vill jag lova. Mycket irriterande och oförskämt.
Båtresan var i varje fall behaglig. Man ska inte klaga för mycket.
När jag skulle hem förra veckan så var tåget så försenat att jag inte hann ta mig till färjan, och således fick jag åka kryssningsbåt(jävel) i 6 timmar med alla ryssar och balter som Sverige kunde uppbåda på en och samma gång. DÅ kände jag för att armbåga våldtäktsmän om något.
