A Vampire Story
Uppe i ottan minsann. Kaffekoppen i handen. De odödliga morgonpåsarna. Frukostandedräkten. Gultandsflinet. Sömndruckenhetskoordinationen. Tja.. Ungefär. Sen borstade jag tänderna.
Idag är en skön dag eftersom jag märker en klar förbättring vad gäller den på senast ohörbara hörseln. (haha) Det enda problemet är att jag känner mig socialt miserabel just nu. Jag har i princip inte träffat en kompis sen i lördags och lördags var något av en gycklars afton för mig. Jag hade problem att göra mig förståd över huvud taget kring 00.00 tiden och intog positionen som kvällens idiot. På något vänster befann jag mig i varje fall plötsligt på arkens rökruta. Någon hade betalat in mig och köpt mig en heiniken. Jag drack en klunk av fanskapet och började därefter vandra den långa vägen hem. Det enda som mumlades över mina spritstinkande läppar var i princip - "fan va jobbigt.. fan va jobbigt.. öööarrgh jag orkar inte gå... kan någon.. han.. bära? nej.. uååäärrhh.. orkar inte..". Konklusionen påskiner i varje fall att jag inte ens var så fullbordad på min egen student. Vilket är lite av en skam. Jag kände mig lite som det där gamla äckelfyllot som hänger med vad fan än som händer och blir pissfull och ragglar runt och äcklar tjejerna. Hahaha. Ska man inte känna sig så på sin student? ;)
Med det vill jag ha sagt att jag inte har konverserat med ngn kompis face to face sen den eskapaden och börjar nu känna mig frisk igen. Så det är fan dags att börja hitta på ngt nu. Ooo!! Men min knappt hörbara... ää.. ensamhet har inte vart helt i onödan. Jag har återuppväckt lite barnsbensfantasi och börjat spela ett sprillans nytt äventyrsspel. Mina ögon har inte kristalliserats på ett såhär barnsligt sätt sen jag var åtta och spelade Discworld II för första gången. Nu har jag dragit i gång med peka och klicka spelet A Vampire Story. Helt. Fantastiskt.
Idag är en skön dag eftersom jag märker en klar förbättring vad gäller den på senast ohörbara hörseln. (haha) Det enda problemet är att jag känner mig socialt miserabel just nu. Jag har i princip inte träffat en kompis sen i lördags och lördags var något av en gycklars afton för mig. Jag hade problem att göra mig förståd över huvud taget kring 00.00 tiden och intog positionen som kvällens idiot. På något vänster befann jag mig i varje fall plötsligt på arkens rökruta. Någon hade betalat in mig och köpt mig en heiniken. Jag drack en klunk av fanskapet och började därefter vandra den långa vägen hem. Det enda som mumlades över mina spritstinkande läppar var i princip - "fan va jobbigt.. fan va jobbigt.. öööarrgh jag orkar inte gå... kan någon.. han.. bära? nej.. uååäärrhh.. orkar inte..". Konklusionen påskiner i varje fall att jag inte ens var så fullbordad på min egen student. Vilket är lite av en skam. Jag kände mig lite som det där gamla äckelfyllot som hänger med vad fan än som händer och blir pissfull och ragglar runt och äcklar tjejerna. Hahaha. Ska man inte känna sig så på sin student? ;)
Med det vill jag ha sagt att jag inte har konverserat med ngn kompis face to face sen den eskapaden och börjar nu känna mig frisk igen. Så det är fan dags att börja hitta på ngt nu. Ooo!! Men min knappt hörbara... ää.. ensamhet har inte vart helt i onödan. Jag har återuppväckt lite barnsbensfantasi och börjat spela ett sprillans nytt äventyrsspel. Mina ögon har inte kristalliserats på ett såhär barnsligt sätt sen jag var åtta och spelade Discworld II för första gången. Nu har jag dragit i gång med peka och klicka spelet A Vampire Story. Helt. Fantastiskt.
Kommentarer
Trackback
