Ett liv utan kärlek är ett substanslöst liv
Varje gång jag vaknar dimmig och bakfull hos någon kompis och inser att jag ska gå till jobbet bestämmer jag mig alltid för att aldrig mer supa. Sen reser jag mig ur askan och på kvällen är jag densamma. Den bekymmerslöse fyllekajan. Den här sommaren har vart mer spritfylld än någon annan hittils och då har jag inte ens vart på någon festival eller något i den stilen än. Jag har bara planlöst druckit upp alla pengar som tilldelats mig. Det värsta är att jag älskar det. Hah. "Gör något vettigt av pengarna istället för att bana väg för en förkastlig alkoholism." Dra åt helvete, jag tycker om att bli full, dansa och göra arsle av mig. Jag tycker om att umgås på det här sättet. Det är det här som är det nordiska ljuset gott folk.
Fast det är klart... Ibland kan det bli för mycket.
För övrigt saknar jag flickvän. Fast jag tycker om att vara singel. Fast jag saknar att vara tillsammans. Fast nej. Eller jo. Nej.
