sexyboycontest

Alltså jävla fucking Täby. Jag vet inte var jag ska börja... Kanske med det faktum att lägenheten just nu är kyligare än en vettaskåra på grund av att elementen är oförklarligt icke fungerande just nu. De här jävla elementen är så jävla absurda. De fungerar - har jag kommit fram till - bara ibland. Detta är dock inte det värsta, nejdå, när det är kallt inne brukar man ju ibland känna att men fan nu tar jag en lång och varm dusch liksom. Så brukar jag känna ibland. Jag har en ganska stor dusch och en skön bastu. Bastun tjänar dock som den där obehagliga potatiskällargarderoben, som gamla morföräldrar brukar lagra söndriga skidor i under merparten av sitt liv, på grund av att den är helt obrukbar. Jag kan inte värma mig i Bastun. Okej. Det mest jobbiga är dock att jag inte kan värma mig i duschen heller eftersom att snåljäveln till hyresvärd har utrustat min fantastiska lya med en varmvattenberedare i storlek med en pissblåsa. Detta innebär att duschen spolar varmt vatten i ganska exakt 60 sekunder. Give or take. Jag färdigställer också sällan mer än hälften av disken eftersom att varmvattnet i kranen dör bort efter ett tag det med. Det här resulterar i att jag har ett permanent diskberg att ta i tu med.

Detta är dock inte det allra jobbigaste. Jag bor förvisso som en jävla tattare, men det värsta är att jag bor som en jävla tattare i Täby. Att pendla in till stan varje morgon är så jävla, hur ska jag uttrycka mig, sämst. När reseschemat klaffar går det som snabbaste på drygt en timme att ta sig in till skolan. När det inte klaffar, vilket händer regelbundet, så får jag vänta på förbindelsetrafiken. Ibland upp emot en timme. Ibland är jag dessutom kissnödig och då har jag hittat ett perfekt ställe i Täby centrum att uträtta ett visst mänskligt behov på. Det är ett kolsvart parkeringsgarage och på kvällar och nätter är det helt dött. Men när någon ser mig komma tillbaka därifrån, ser mig frigöras från det nattsvarta garagemörkret en sen söndagkväll efter att jag pissat loss i ett betonghörn, så tror ju de flesta att jag antingen knivmördat någon eller handlat meth. Just nu är det dessutom vinter. Det är vinter och jag fryser som fan när jag väntar på bussen till Löttingelund.

Jag tror dessutom att jag hörde en råtta i mitt tak för några veckor sedan.

..mina söta...



..är bakis och drar till Täby snart..

 

..på fredag drar jag till Linköping någgi, jo siddu..



..men vi hinner ses och dricka lite vin ändå, kära vänner..!



Jag hoppas ni mår bra tills dess mina söta..



..nu somnade jag.

Fan va jag snackar skit på fyllan ibland. Jag menar.. till och med jag blir förvånad ibland. Sa jag just det där?

Lyssna inte på allt jag säger efter två flaskor vin..

The Horrors

Happ.. Då var man tjugo år gammal. 1989 föll Berlin-muren och det första avsnittet av Simpsons sändes. För tjugo år sedan, exakt, så hölls en två timmar lång strejk i samband med Sammetsrevolutionen. 1989 var ett turbulent år. Jag kanske borde vara ett turbulent arsel, men det är jag ju inte. Sonic Youth turnerar Daydream Nation och Michael Jackson blir utnämnd till kungen av pop.
Jag åker till Åland ikväll och firar min dag med Dexter Morgan tror jag. Imorgon drar jag ut i natten.

I onsdags träffade vi vår nya basist. Kvällen spenderades med öl på Famous följt av några flaskor vin och "jag har aldrig" med ett gäng okända människor. Vill man charma folk ska man vara så pinsam som möjligt. Jo, det är sant! Jag var pinsam. Jag trodde i alla fall att jag var charmig.

20!

Sak
er jag blan
d anna
t gjort idag:

rolig
t me
d färgpen
na

Alltså jag blir berusad av den här musiken. Jag gick över Södermalm idag med den här galna låten i lurarna och det kändes som om det var fest i min hjärna. Som vore jag vrålpackad och dansar med vackra människor på en klubb där musiken är så varm och välkomnande att man bara ler och inte vet var stegen slås.

öööööööööööööööh jo att min jävla vecka har vart så satans stressig. Kan någon säga åt mig att sova ordentligt.

Igår var stundtals underbart och stundtals obehagligt och absurt. Jag känner att jag måste spy ur mig lite från gårdagen..

Johanna i min klass och hennes rumskamrater ställde till med galej i Hjulsta, de ville fira sin nya lägenhet. Alla på festen var astrevliga och stämningen var fin ända in på småtimmarna. En av killarna på festen, jag nämner inga namn (SIMON SÅNGBERG), tyckte uppenbarligen dock att han var viktigare än andra och ansåg sig vara välkommen att ta sig till va fan han ville. Till en början hävde han bara ur sig olämpliga småsaker, så som han alltid tenderar göra, men när folk till slut fick nog av honom och ville att han skulle dra så blev han plötsligt våldsam. Att slå och sparka, bita skinnet av folk och kalla folk för fittor och prostituerade är inte okej mannen. (SIMON SÅNGBERG) Att ducka ett slag och sedan springa därifrån skrikandes "HA! JAG FICK SISTA SLAGET!" är inte coolt. Simon Sångberg.

Festen var dock fantastisk. Jag fick chansen att träffa världens finaste tjej och det gjorde att den abnormalt långa vägen hem, på vilken jag nästan dog av utmattning, var helt totalt värd. Jag är enormt glad! :)

Idag är det söndag vilket innebär att det är måndag imorrn. Värt.
Jag kommer hem i helgen. De som är sugna får gärna öla med mig litegran, fast i ärlighetens namn så skulle jag egentligen bara vilja ligga på soffan med Darwin och äta mammas mat hela helgen. Det vet vi ju dock att inte kommer ske.

Här är lite av det senaste jag gjort -

Aldrig igen.

Jag har precis återhämtat mig från en vild onsdag som gick ut på att kasta pengar runt omkring mig. Jag tror jag inhandlade 20 glas öl eller något i den stilen. Torsdagen gick ut på att slicka såren och idag är det fest igen. Jag har bunkrat upp med tre liter vin och några burkar öl, det kommer bli legendariskt. 

Jag och CF arbetar på några nya låtar som i all ärlighet just nu låter rätt mediokert, men de kommer bli bra. Bandet börjar ta upp mer tid i min vardag och tecknandet skjuts åt sidan, inte för att jag egentligen inte längre har tid utan mest för att jag är så uppe i varv just nu och inte riktigt kan sitta still. Jag älskar att måla och rita men just nu vill jag bara att det ska hända saker med musiken. Jag har skrivit för många låtar för att lägga de på hyllan och vi börjar äntligen samla ihop oss. 

Vardagarna går snabbare än någonsin just nu, helgerna också, tiden tar enorma skutt framåt. Mitt liv känns som en enda långslutartid med knivskarpa ljusslingor som drar förbi mig i ett läge som varken är snabbt eller långsamt. Jag reser hela tiden, alltid på vandrande fot, en enda helg kan te sig som en enda dag av bara resande. På vägen är jag full. Jag åker buss, tub, roslagsbana och går gör jag hela tiden. När jag kommer hem står tiden stilla i några sekunder sedan slocknar jag. Jag tror inte jag ätit ett ordentligt mål mat på flera dagar. Ett riktigt mål liksom, något med stabilitet. Jag älskar och hatar allt det här på samma gång. Jag dras till stress. Inte för att jag är förståndshandikappad och gillar det, utan för att jag nästan alltid levt med det. Jag får myror i byxorna om jag inte pysslar med något. Ibland blir man dock stum. Ibland saknar man att ha någon att vara med, en tjej, jag tror inte att någon skulle vilja vara tillsammans med mig dock, jag bara flänger runt nu för tiden. Hur skulle jag ha tid med det..

Jag läser en biografi om Blur av basisten Alex James. Den är fantastisk. Bit of a Blur.